Nina Nilsson

Ja, det är jag. Det känns som att allting bara går rakt åt skogen och att det aldrig går riktigt bra. Detta gäller allt för tillfället och det är väldigt jobbigt. Jag har en tendens att råka ut för människor som inte är riktigt ok och som tar så fruktansvärt mycket energi från mig. Jag önskar att jag bara kunde slå allt sådant ifrån mig och bara tänka framåt men det går inte så jättebra faktiskt. Det är så många som kommer och säger hur bra allt går för dem och jag är jätteglad för deras skull men ibland är det så fruktansvärt illa tajmat och då känns det. Jag vill inte känna så, jag vill verkligen inte!
Men vad är det som gör att jag så sällan får vara riktigt riktigt glad och känna mig nöjd med tillvaron? Vad är det jag gör för fel? Varför ser inte människor när det inte är läge att ta upp vissa saker?
Just nu känns det så jäkla tungt. Man ska alltid vara den där glada och när man ifrågasätter något så får man bara sura miner tillbaka? Det är ok för alla andra att kasta saker i ansiktet på mig men gud nåde om jag skulle råka göra något fel.
Just nu känns det inte alls bra, det är tufft och trist. Jag önskar så att jag kunde ändra på det och jag måste verkligen försöka.

Varför råkar vissa, som jag, ofta ut för sådana jäkla idioter? Vad är det som gör att jag drar dem till mig och hur gör man för att undvika dem? Är det någon som har något tips? Jag vill bara komma ur denna onda cirkel som jag har hamnat i och få tillbaka lite glädje i livet. Just nu går det på sparlåga.

Det ska iaf bli oerhört skönt att åka på semester snart och bara få vara. Inga krav eller ifrågasättande, inga sura miner eller nervärdering.

Hoppas att allt är bra med er iaf.

Jag vill iaf säga till mina närmsta vän att du är underbar! Hur fasen hade jag klarat det utan dig? Kärlek.


Inte alltid glad.







Nina.